Tillgången på flashiga bilder och dramatik tror jag är de viktigaste orsakerna till att bränderna och värmeböljan i Australien har fått så stor uppmärksamhet i TV. Både TV4 och SVT har rapporterat och visat bilder på gråtande människor som förlorat sina hem. En kvinna berättade att hon hade sett grannhusen explodera, ett efter ett.
Däremot har inte nyheten varit lika stor i Göteborgsposten eller i radio. Eller är det bara som jag upplever det? De starka bilderna gör förstås att jag berörs mer.
Detta är vad publiken vill ha…
Jag tycker att man kan se en parallell till rapporteringen från orkanen Katrina i New Orleans. Bengt Johansson beskriver i rapporten ”Vid nyhetsdesken” varför Katrina fick mycket mer uppmärksamhet än en samtidig katastrof i Asien, där det var många fler dödsoffer. Den kulturella närheten, tillgång till bra bilder och att man kunde följa ett dramatiskt förlopp ansåg han var förklaringen till nyhetsvärderingen.
Fichtelius nämner Norrmalmstorgsdramat som exempel på en cliffhanger i sin bok ”Nyhetsjournalistik. Tio gyllene relger”. De instängda sjömännen i u-båten Kursk är ett annat exempel. Lika dramatiskt är det kanske inte i Australien, men lite åt det hållet eftersom alla eldhärjade områden inte kan nås ännu och bränderna fortfarande pågår.
…men också vad man anser att publiken bör få veta något om
Förutom att man kan göra bedömningen att nyheten är vad publiken vill ha kan man också säga att både Katrina och Australienbränderna är viktiga, inte bara för de drabbade utan också för oss, eftersom de har en koppling till klimatfrågan. Det ger en lysande möjlighet att ta upp ett viktigt ämne, som annars lätt blir tråkigt. Medierna uppfyller sin informationsfunktion.
måndag 9 februari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
I länder som USA och Australien finns det också en stor chans/risk att svenskar befinner sig så det är lätt att få Sverigeanknutna historier och publiken bör få veta att sådant händer om någon de kanske känner befinner sig i området, och som du säger med miljöanknytningen.
SvaraRaderaNu läser man väl en blogg nerifrån och upp kanske, men jag säger ”hej” ovan :) Jag skrev ju själv om bränderna i Australien och givetvis är artiklarna olika, så vi kan inte jämföra rakt av, men det är ju samma nyhet. Jag vet inte om jag tror att tillgången till bilder är det viktigaste, men det bidrar säkert. Australien ligger ju ganska nära rent mentalt för oss Svenskar. Det finns en liknande kultur, många här är bekanta med landet och vi har en liknande materiell standard så vi kan identifiera oss med om våra egna hus brann upp. Samtidigt är det ju faktiskt en massa människor som har dött där, att folk dör i skogsbränder i utvecklade länder i denna omfattning känns för mig mycket ovanligt. Evakuering och varningar kan ju inte fungera så bra. Håller med dig om att det är en pågående händelse och därför en ”lätt” nyhet som varar länge sett ur ett rapporteringsperspektiv. Kursk tycker jag skiljer, jag upplever det som mer kyligt, Ryska staten väntade mest på att de skulle dö, avböjde utländsk hjälp, etc. (om jag kommer ihåg rätt). Samtidigt var det militär personal (om än kanske delvis värnpliktiga?) vilka i mina ögon aldrig kan bli ”offer” på samma sätt.
SvaraRaderaDet faktum att de människor som var instängda i Kursk var militärer tror jag inte spelade någon roll vid nyhetsvärderingen av Kursk. Media gjorde tvärtom allt för att man skulle se dem som de människor de var. Att militära offer anses ha ett lägre värde än civila, ja det kanske kan vara så i rapporteringen från krig, dock inte i den händelse jag refererar till.Här var det ju extra viktigt att granska de ryska makthavarna och att faktiskt se de unga männen i u-båten som offer.
SvaraRaderaSom tur är finns det också de som rapporterar om de pojkar som finns innanför uniformerna och som enligt min mening naturligtvis också är offer. Om man inte ser det så tror jag att det är svårt att se vilka mekanismer som leder till krig.