Blogg C- Reportagebok

Bokhandlaren i Kabul av Åsne Seierstad
Åsne Seierstad tillbringar några månader hemma hos en bokhandlarfamilj i Afghanistan. Hon berättar framför allt om kvinnornas liv och om det förtryck de utsätts för i samhället och i familjen.

Visst kan man läsa texten som skönlitteratur, trots att den är skriven utifrån fakta, helt i enlighet med Marc Weingartens definition av ”new journalism”. Men inte heller Seierstad kan göra en helt objektiv beskrivning. Att återge en historia innebär ju alltid en tolkning. Berättaren väljer vad som skall berättas och vad som skall utelämnas. Åsne Seierstad betonar att hon som västerländsk kvinna hade tillgång till både kvinnornas och männens värld, som en slags garanti för att hennes bild är mer sann än andras. Och visst är det en förutsättning att hon har tillgång till den värld hon skall beskriva, men det är ingalunda någon garanti för sanningshalten.

All journalistik handlar om att ge en bild av verkligheten. Att det som sägs är sant är en förutsättning. Nåde den som utger sig för att ha skrivit en journalistisk text och som sedan avslöjas ha brister i äktheten. Se bara på debatten om "Gömda".
Ett absolut krav från läsaren är att vi inte blir lurade. Vi vill veta om det är en sann eller påhittad historia. Och vi vill också när det är en påhittad historia att författaren håller sig till reglerna. Att som författare i slutet av en kriminalroman säga att mördaren var en utomjording är inte lyckat såvida inte läsarna från början känner till förutsättningarna att det skulle kunna vara ett logiskt alternativ.

Även Åsne Seierstad fick kritik för sin bok. Bokhandlaren själv kände sig kränkt. Så kränkt att det blev ett rättsligt efterspel. Och visst kan man säga att Åsne Seierstad på sätt och vis har stulit hans historia. Åtminstone så som han själv skulle ha velat återge den.

Men vad är då alternativet? Att göra en helt fiktiv variant av boken? Frågan är om det hade varit så lyckat. Det ligger en styrka i att det är verkliga personer som beskrivs. Om syftet är att förändra världen är det förmodligen mer effektivt. Är syftet däremot att vi skall förstå de mekanismer som leder fram till förtryck eller förstå olika skeende, så spelar sanningshalten kanske inte så stor roll, så länge berättelsen är trovärdig.